Vi vandrar genom de nya offentliga rummen, genom dess institutioner och korridorer. Vi söker kontakt vid servicediskar och genom AI-drivna chatt-robotar. I en offentlighet som alltmer bygger på att vi är kunder snarare än medborgare, faller den tredimensionella gemenskapen samman till tvådimensionella transaktioner.
Det offentliga dräneras långsamt på en viss typ av mänsklighet, relationell klokhet och etik. Det är påtagligt just eftersom det tidigare har funnits en etisk dimension i det offentliga. Men vad bestod den i? Kanske har vi haft ett blint öga mot förmoderna och kristna moralkodex som tidigare legat som en för givet tagen klangbotten under modernitetens tunna skorpa. Kodex som, även i det fördolda, fick det sekulära att fungera under flera generationer – men som nu vittrat sönder och inte längre kan bära och ge mening till våra relationer till varandra, till vårt gemensamma och till vår plats i de större berättelserna.
Fyllda av denna tomhet dansar institutionerna en sorts dödsdans efter allt mer destruktiva partitur. Operativsystemen uppdateras och ständiga omorganisationer genomförs – som om det var små anomalier som behöver lagas, små säkerhetsluckor som behöver tätas till och inte något fundamentalt som ligger i själva samhällets kärna.
Tyvärr är institutioner till sin karaktär maskinlika, kodade att bestå till varje pris. Därför är det svårt för dem att med en intern rationalitet bryta med sina grundläggande premisser och utgångspunkter. Omvärlden, snarare än institutionen, måste tvingas till förändring så den egna världsbilden kan upprätthållas. Den ofrånkomliga dödskampen blir ofta utdragen, plågsam och inte sällan våldsam. Makt gillar inte att förlora makt.
Så hur skriver vi partitur och skapar rituella rum för rådslag kring döende institutioner? Hur kan etiken åter få ett utrymme, utan att vi behöver återskapa religiös monoteism eller repressiv uppfostran? Här behöver vi troligen både utveckla nya övergångsriter, undantagstillstånd och andra institutionella verktyg, men också låta oss inspireras av icke-moderna förhållningssätt till makt och institutionell förändring.
Som ett växande forskningsfält för RITE kommer vi återkomma till detta under kommande år.
